För omkring 3500 år sedan, 1500 f.Kr. började gravrösen, storhögar, resas över de döda i många regioner, bl.a. i det inre av södra Småland. Det var monumentala gravar, minnesmärken över inflytelserika familjer. De placerades så att de kunde ses över långa avstånd.

För att hålla röset på plats och begränsa högen sattes en kallmurad kantkedja omkring den. Inuti graven fanns ofta en hällkista eller en stenpackning som skydd för en träkista av plank eller kluvna ekstockar vari den döde var placerad. Personliga tillhörigheter, gravgåvor, följde den avlidne. Mannen kunde få sitt svärd och en yxa, rakkniv och pincett med sig. I kvinnogravarna fanns ofta smycken. dräktspännen och en kam. 

Rösena kunde användas för begravningar för flera generationer. Under yngre bronsåldern, 1100-500 f.Kr. brändes den döde och askan samlades ihop i ett lerkärl som sedan grävdes ner i kanten av röset. Seden att bränna den döde introducerades under senare delen av äldre bronsåldern och blev den allenarådande gravformen under yngre bronsåldern. 

Vill ni veta exakt var Bronsåldesröset  ligger klicka här och sök efter beteckningen P12.