Korrö Hantverksby: Några glimtar av en gård och sex näringar. Du kan ströva fritt i Korrö hantverksby- titta in i de gamla byggnaderna   och koppla av i den stämningsfulla miljön.
Läs mer>>

E20

Hembygdsmuseum i kyrkstallar och sockenmagasin:
Historisk mötesplats för framtiden. I museet finns utställningar om kyrkomiljön, skolmiljön, lanthandel, hemmiljö, jord och skogsbruk, skomakeri, borstbinderi, snickeri, bykmiljö mm.
 Beläget vid Linneryds kyrka.

Sockenmagasinet vid Linneryds Kyrka.
 I sockenmagasinet har hantverksmiljöer skapats som skomakeri, hornarbeten, borstbinderi och snickarverkstad. På andra sidan finns tvätteri med allt från bykkar till manglar och strykjärn.

Bogrens smedja.
byggdes c:a 1865 av Frans August Petersson och var i bruk fram till 1970-talet. Den gamla smedjan har alla inventarier kvar, precis som det såg ut den sista arbetsdagen. 1991 renoverade Linneryds hembygdsföreningen smedjan och ett nytt tak lades på.

Hargstenen.
Denna "Kultplats" ligger i gränsområden till 3 socknar - c:a 400 mtr från allmän väg - och lär härav ha varit mycket besökt. Alldeles intill ligger "Torsabrånen", där guden Tor höll till. Även detta torde påverkat platsens magiska betydelse.

Marknadsplatsen.
Linneryds marknad har i gångna tider haft stor betydelse för folk och bygd, där var den "stora träffen". Här råkades (träffades) släkt och vänner, hit kom folk "fjärran ifrån". Här gjordes affärer och här avtalades mer eller mindre viktiga ärenden. 

Siggahults gamla skola
Siggahults skola är den äldsta i Linneryds socknen. Den byggdes 1865 och kostade 443 kr och 44 öre att bygga. Skolan står kvar i sitt ursprungliga skick.

Linneryds kyrka
är byggd under år 1797 och 1798. Innan dess fanns en kyrka byggd 1304. Den medeltida dopfunten och krucifixet är från den kyrkan. Linneryds kyrka är en av de få i länet som har ett votivskepp. Altartavlan "Bespisningsundret" är målad 1827 av Salomon Andersson.

Knapelid, utsiktspunkt över sjön Rottnen  Mellan sjöarna Rottnen och den trolska Tomtsjön finns en c:a 100 meter lång kanal, grävd på 1880-talet. Den möjlig gjorde ångbåtstrafik mellan sjöarna och då åkte man hästskjuts till bryggan vid Tomtsjön och sedan med tåg från Hovmantorp till staden, som var Wexiö. Ångbåtstrafiken varade i 43 år. Bron över kanalen kallas Trollabryggan och det går en vacker strövstig runt den 900 meter långa sjön utmed dess branta stränder.

Skogsryds kvarn.
Vid Ronnebyån uppfördes vid 1750-talet en kvarn som var belägen vid nuvarande brons södra brofäste. Denna kvarn utnyttjade det strömmande vattnet vid Skogskvarn som trots att fallhöjden är liten, är vattenmängden tillräckligt stor för att orka dra det vattenhjul som drev kvarnen.

Ödetorpet "Hoppet": med kolbotten och rest av kolarkoja. Theonella Rask var boende i ryggåsstugan. Hon var född 1841 i Ekeberga och 1863 stod hon brud. Äktenskapet höll i sex år, sedan reste han till Amerika. Här fostrades sex barn, tre av dem föddes efter fader Rasks avresa. Man kan säga att "hoppet" för familjen stod till Amerika. Först åkte fyra av barnen över, sedan de två kvarvarande, den yngste var då tio år och han hade en adresslapp på sej. 

Ödetorpet "Vinningen: med skvaltkvarn och ormgran. Ett vackert namn som andas tillförsikt. Här vid Galtabäcken kan man fortfarande se invallningen till en kvarndamm. Man anser att sjön Rottnens vatten en kort tid hade sitt utflöde över Tomtsjön och genom denna bäck till Rolsmosjön. Skvaltan låg på mark tillhörande Östregård 1.5 och flera gårdar malde sitt mjöl här tack vare god tillgång på vatten. 

En Dackegrav i vackra Ljuvamo. Enligt gammal hävd vilar här stoftet av en odalman, som stupat i kampen mot Gustaf Wasa och hans fogdar. Hans ledare, Nils Dacke, föddes troligen omkring år 1500 i byn Hult i Vissefjärda. På kyrkudden vid Vissefjärda kyrka, finns en rest sten över Dacke med devisen: "Minne över bondeledaren Nils Dacke och hans folk, som i denna bygd åren 1542 - 1544 stupade i sin kamp för frihet, rätt och tro." 

Rolsmo by: är gammal. I byn finns rösen från bronsåldern och gravfält från järnåldern. Rolsmosjön ligger vid ett biflöde till Ronnebyåns vattensystem och har ingått som en del av kolonisationsleden in i Värend. Byn består av boningshus från 1800-talets mitt. En del källor vill leda tillbaka byns byggnation till 1500-1600 talet.Vid vägen från bastan till marknadsplatsen ligger en ängslada. Både denna lada och linbastan i Rolsmo är uppförda i knuttimringsteknik. 

Lyftestenen i Fryggestorp:  "En fast underlig och rolig historia månde jag referera om tvenne stenar i Kunga härad och Linneryd socken, hvilka kallas Lyftesten och är ett gammalt urminnes monument, som i hedendomen väl haft något märkeligt att betyda: och är desses natur fast underlig, i det att den ene lille stenen stundom blir så tung att ingen må honom röra, stundom så lätt att man kan lyfta honom och bäran vart man vill" 

Korrö, naturvårdsreservat: Framför oss i den fagra slåtterängen ser vi tvenne s.k. dödisgropar, som bildats av att mäktiga isblock hindrat inlandsisens framfart när den drog sej tillbaka. När sedan blocken smalt efterlämnades dessa gropar i naturen. Följer man bäcken på andra sidan vägen kommer man till platsen för Korrö hälsobrunn, en surbrunn som anlades i mitten av 1880-talet. Huvudbyggnaden innehöll fyra badrum och en "brunnshall". 

Äldre hantverksby: Byn Bro med vattenfall i Ronnebyån hade redan år 1580 tre forskvarnar och två gräskvarnar. De sistnämnda var förmodligen skvaltkvarnar.
Läs mer >>

Pestkyrkogården: Under 1300-talet hemsöktes Norden för första gången under historisk tid av pesten , digerdöden. Pesten återkom då och då till Sverige, sista gången omkring 1710. Begravningsplatserna är rektangulära eller kvadratiska från 20-60 meter i fyrkant och vanligen utan synliga gravar men insjunkningar i jorden förekommer. Platserna lades avlägset för smittoriskens skull.

Varggropar:  En typ av fångstgropar är varggroparna. I Magnus Erikssons Landslag, som tillkom på 1300-talet, föreskrevs att allmogen skulle hålla vargnät, varggård och varggrop. Varggroparna är vanligen runda, 5 -10 meter i diameter, men kan vara kvadratiska och något mindre. De kan ha kallmurade väggar av sten eller haft tvärväggar av trä som förmultnat. De hade en påle eller annan anordning i mitten, som burit ett lockbete i toppen. 

Tjärbränning i Tjärdal Sedan förhistorisk tid har tjäran varit känd som ett förträffligt medel för att impregnera träprodukter, som man vill skydda mot väta och därmed röta. I det steniga Småland behövdes förstärkning av inkomsterna och för övrigt behövdes det för lagårdsdörrar, led, grindar, vagnar m.m. En tjärdal fanns nästan i varje by och att hugga furuved och dra upp rötter för att sedan bygga upp den var hela byns angelägenhet. 

Rössjö kanal. Här genomfördes en stor kostnadskrävande torrläggning av den grunda Rössjön. Resultatet blev emellertid en besvikelse. Man hade räknat med mera slåttermarker, som istället blev till betesmark och är numera sankmark. Allt fiske och den vackra vattenspegeln försvann, man fick stenbundna strandlinjen. Den vackra naturen är ovärderlig och den blev heller inte alls värderad. Skogen har gjort sitt intåg med sly och buskar.