8.

Hönshyltefjordens Natur och Kulturstig.

 

 

Norr om Brändeborgs by.

 

Du står i gränsen mellan ett öppet landskap och skogsmark. Det som idag utgöres av skogsmark, var för 50-100 år sedan också ett öppet landskap. 

Stengärdesgårdar och stenrösen vittnar om detta. De vittnar också om den odlarflit som under 1850-talet och in på 1900-talet rådde i våra bygder. Den innebar också, att backstugor och torp började uppföras ute i skogen, många gånger långt från tidigare bebyggelse. 

För att få uppföra ett torp och att få odla mark kring detta, ålades man genom kontrakt att utföra dagsverken, utan ersättning från markägaren. Detta då som en form av arrende.

Den sten som kunde brytas upp användes för uppförande av stengärdesgårdar, som då i regel omgärdade en åker, en betesmark, en äng, eller var gräns emot grannens mark. Fanns mycket sten lade man en del i sk. rösen. Marken användes sedan som åker eller äng. Ängen slogs med lie, gräset torkades och bärgades för att bli vinterfoder till djuren. På åkern odlades råg, rovor, potatis, kanhända lin och annat som behövdes för hushållet och familjens överlevnad.

Efter emigrationen och inflyttningen till städer och tätorter avtog brukandet av åker och äng. En utveckling som fortgår. De kvarboende sökte arbete i tätorterna. Den dåliga lönsamheten med jordbruk och små steniga åkrar gjorde att mycket av jordbruket lades ner. Djuren slutade därmed att beta ängar och hagmarker. Stora arealer inneslöts i skogens gröna tröja. Skogen hade åter tagit marken i besittning. 

Utvecklingen fortsätter, nu i allt högre tempo. Frågan är, hur det skall gå med det kvarvarande öppna landskapet. Nu när djuren slutar beta och ingen plog vänder jorden för nya skördar. 

Tätortsbefolkningen och turister, som under vackra sommardagar, från bilen beskådar vackra vyer i vår natur, tänker nog sällan på vad som ligger bakom i form av hårt arbete och slit och varför det idag ser ut som det gör. Alla vill nog ha kvar det vackra öppna landskapet. Alla måste då också känna ansvar för att möjligheter gives till att skapa dess fortlevnad.

Du besökare! Med detta i tankarna, ha en skön fortsatt färd genom det ”Öppna landskapet”.